En livsfarlig fjällväg
Vägen mellan Klövsjö och Vemdalen har i alla tider varit en av de svåraste och farligaste i Jämtland. Den gamla landsvägen gick upp genom den halsbrytande branta Rastdalen och vidare över öde kalfjäll. Den prövade både människors och hästars krafter hårt — och kostade mången livet. Namnet Prostgravmyren är ett av flera minnen om det.
Den 7 februari 1805 hittades dragon Jon Wahlberg nära Vemdalens by, död av köld. Den nya landsvägen som byggdes på 1820-talet undvek de värsta backarna, men var ändå livsfarlig, särskilt vintertid, med sina dryga tre mil utan någon människoboning. Behovet av en vilstuga på fjället blev allt mer kännbart.
Två händelser påskyndade byggandet: tre syskon från Vemdalen, 9–13 år gamla, höll på att frysa ihjäl på hemvägen efter att ha tiggt mat i Klövsjö och Berg. Och Kristen Jönsson från Sveg, som var nära att omkomma i en våldsam snöstorm på hemväg från Röros, lovade att om han kom hem med livet skulle han göra allt han kunde för att anlägga ett viloställe på fjället.
1837 fick så Jöns Kjellberg byamännens tillstånd att bygga ett litet torp vid Prostgravmyran — "till hjälp för den resande, så väl hög som låg, så väl sommar som vintertid."
"Som ej någodt wilställe finnes på Klöfsjö Fjällett emellan Wemdalen och Klöfsjö wid allmänna landswägen, har wi samtlige Klöfsjö byemän funnitt nådigtt göra ett wilställe derstedes... Klöfsjö den 13de augusti 1837."
Kjellbergs släkt
Jöns Kjellberg var född i Klövsjö 1797, hans hustru Kerstin Månsdotter i Brynhildshögen 1792. De var i fattiga omständigheter och sökte sig ett hem på det som då var kronomark. Byggandet gick långsamt och mödosamt — hustrun gick ofta till Klövsjöbyn för att baka åt folk, medan Kjellberg gjorde korgar. Paret fick sönerna Erik och Mattias; Erik dog ung, och Mattias, åtta år när familjen flyttade dit, blev Kjellbergs efterträdare.
Familjens historia fortsätter genom generationerna: Magnus Mattsson (född 1864, homeopat, avled 1918 i hjärntumör — samma sorgens år som hans bror och svägerska dog i spanska sjukan), dottern Juliana (1888–1973) gift med Jonas Sjöberg, deras dotter Karin (1915–1992) gift 1941 med Sven Zakrisson, och deras son Hilding — född julafton 1942 i kammaren på Fjällgården, 1850 gram vid födseln.
1972 gifte sig Hilding med Margareta Andersson från Matfors. Deras döttrar Marie och Sara förde arvet vidare — 2006 gifte sig Sara med Rickard Johansson från Piteå, på Fjällgården.
Från forbönder till turister
Under alla dessa år har Fjällgården varit ett viloställe för resande: först forbönder, senare i början av 1900-talet ett pensionat och skjutsstation när de första turisterna kom till trakten. 1981 började forbönderna åter gästa gården på sin väg från Klövsjö till Röros — en tradition som fortsatt sedan dess.
Milstolpar
1916 — Fjällgården fick elektricitet, sedan kraftledningen över Klövsjöfjället drogs strax ovanför gården.
1921 — Den första bilen köptes, en T-Ford. Efter det användes hästen bara i jord- och skogsbruket.
1923 — Telefon installerades, kopplad via växeln i Röjan med gårdens egen ringsignal.
1924 — SJ-bussarna började gå över fjället.
1954 — Karin Zakrisson startade ett omtyckt våffelbruk på gården, som fortsatte till 1976. Servering, rum och stuguthyrning tog emot både stamgäster och kända besökare — minnen från de åren finns bevarade i gårdens gästböcker.
1963 — Ladugården brann ner. Att bygga upp de åtta byggnaderna igen var inte längre aktuellt i tiden.
1987 — Portalen med forbondshästen Karlsson som förebild restes till 150-årsjubileet.
1991 — Första friluftsgudstjänsten hölls på gårdsplanen, på påskdagen.
Ett talesätt här på Fjällgården är att man "blir gammal som Karlsson" när man kommer upp i åren — efter gårdens häst som blev 30 år, en hög ålder för en nordsvensk häst.
Nedtecknat och sammanställt av Hilding Zakrisson, ursprungligen 1987 med revideringar 1995–1997. Jöns Kjellberg var hans mormorsfarfarsfar.