Vägen mellan Klövsjö och Vemdalen har i alla tider varit en av de svåraste
och farligaste i Jämtland. Gamla landsvägen, som gick upp genom den
halsbrytande branta Rastdalen och sedan över öde kalfjäll har icke blott satt
så väl människors som hästars krafter på hårda prov utan t.o.m. kostat mången
livet. En antydan härom giver t.ex. namnet Prostgravmyren.
1805 febr. d 7 om morgonen fans dragon Jon Wahlberg nära Wemdalens by illa
förvarad med kläder af den då varande stränga kölden död funnen på marken.
Nya landsvägen, som bygdes på 1820-talet, undvek visserligen de värsta backarna
och gick ej heller så nära inpå fjället som den gamla men var ändå livsfarlig
framför allt vintertid med sina dryga tre mil utan någon nänniskoboning.
Behovet av en vilstuga på fjället blev därför allt mera kännbart.
Två händelser bidrogo till att påskynda uppbyggandet av en sådan.
1.
3 syskon från Vemdalen 9-13 år gamla som en vinter varit över till
Klövsjö och Berg för att tigga mat och kläder, höll på att frysa ihjäl
under hemfärden.
2.
Kristen Jönsson från Sve som jämte några andra bönder varit till Röros för att
handla och på hemvägen över Klövsjöfjället voro nära att omkomma under en
våldsam snöstorm.
Kristen Jönsson gav då det löftet, att om han komme hem med livet, skulle han
göra allt vad i hans förmåga stod för att anlägga ett vilställe på fjället.
1837 fick så Jöns Kjellberg byamännens tillåtelse att bygga ett litet torp.
"Som Ej någodt Wilställe finnes på Klöfsjö
Fjällett Emellan Wemdalen och Klöfsjö Wid allmänna Landswägen Har Wi samtlige
Klöfsjö Byemän funnitt Nödigtt Göra Ett Wilställe derstedes Wid den så Kallade
Prostgrafmyran Endast och i Afsigtt för att Wara den Resande Till Jälp Så Wäl
Hög som Låg så wäl Sommar som Wintertid. Har derföre Inhyses Mannen Jöns
Kjällberg anmält sig såsom Torpare att Ofwannämde ställe Bebo och är af oss
samtelige Klöfsjö Byemän Bevilljatt och har Wi således Lämnatt Honom En
Fjälltract Som tager sin början i Matsäck-grubban och sträcker Sig i Wäster åt södra
ändan å storhångn, derifrån i söder åt Ristallen och Wemdals Rålinia med
Undantag af Den slott Risstykett kallad följer Rålinian i Öster Samt följer
Rödjan i Norr och Slutar wid förstnämnde Pungt, dock i förbehåll strändran
kallad.
Omnämnde tract har i omkrets Undjefärligen 1n Mil.
Tillika är Biviljatt 2ne arbetsdagar På Röken Beräknad nästa Wår, men Ej sedan,
Som han får Begagna till Evärdelig Egendom. (På Röken, beroende hur
många skorstenar det fanns på husen.)
Det är allmänt Bekant att omnämde ställe och Klimat äger En sådan Lokal
att hopp om sädes-Product är alldrig att Wänta. Hoppas vi således att icke
alenast Tingslags Boarne Uttan äfwen Länets Innewånare Torde ädelmodigt Uppofra
Någodt understöd Till detta Nödvändiga ställets uppjälpande, Dock Genom
Konungens Befallningshafvans nådiga åtjärd.
"Klöfsjö den 13de augusti 1837
å Egne å öfrige Byemäns Wängnar
Zakris Zakrison, Sifvert Jonsson, Kjel Göransson, Jöns Olofson, Sven Olofson,
Nils Ekberg, Olof Christofferson, Jöns Sifwertson, Sifvert Sifvertsson, Jon
Göranson, Er: Dahlberg sergeant, Axel (bom) Olofsson, Olof Johansson,
Lars (bom) Kelsson, Lars (bom) Olofsson.
Rätteligen enligt skjedd öfvenskommelse Intygar W. Zetterberg Com:Loc:
Här nedan följer anteckningar, som skrevs 1899. (Är Ni intresserade, föreslår jag att Ni hämtar hem texten och läser den i lugn och ro?). Vill Ni i stället se vad som hänt under 1900-talet, klicka på dörren..
Jag hittade i gömmorna här på Fjällgården följande anteckningar från 1899.
Jöns Kjällberg hade varit soldat,ock hans hustru hette Kerstin Månsdotter, född i Brynhildhögen men Kjällberg var född i Klöfsjö 1797. Hustrun 1792. De voro i fattiga omständigheter ock söckte sig ett hem; Ock i den tiden var det Kronans marken stor del af Klöfsjö område här till fjälls. Derföre beslöt att begära detta område till Nybygge åt sig af kronan. Men han yppade detta sitt beslut för en god vän i Klöfsjö, men denna vän underrättade Klöfsjöbyamän om Kjällbergs förehafvande, då skyndade sig äfven byamännen att för sin del åtaga sig skatt å nämde Kronområde.
Nu blef det en bråska å båda sidor hvem som skulle hinna först, ock Kjällberg skulle skynda sig till Östersund, ock måste då ro öfver Storsjön i svår storm, ingen mäniska ville ro honom öfver, ock spådde honom att han omöjligt kunde taga sig öfver sjön; Men han lydde ej, utan tog sig öfver sjön med lifsfara. Men kom ändå endag för sent, för byamännen hade hunnit in med sin begäran. Så blef detta Kronnybygge om intet för honom.
Men under denna tid brukade Klöfsjöbor så väl som andra fara till Röros ock handla, ock mången höll på att sätta till lifvet vid oväder här på fjället, emedan ej något vilställe fanns; Deriblandt en bonde från Klöfsjö som hette Kristen Jönsson (i Svegården), med sälskap höll på att frysa ihjäl; Ock gaf det löfte att om han kom hem med lifvet så skulle han göra hvad i hans förmåga stod, att anställa ett vilställe för vägfarande öfver Klöfsjöfjället.
Således genom hans bedrifvande beslöt Klöfsjöbyamän att af den af Kronan nyss bekomna område upplåta en bit till detta vilställe; Ock eftersom Kjällberg hade äfven speckulerat på omnämde kronområde; Så talade de för honom att han skulle försöka att bebo det af byamännen beslutade ställe. Ock eftersom han hade intet att våga, så beslöt han att stället bebo. Men Kjällberg brydde sig ej om att lagfara åtkomsthandlingarna, utan blott inteknade för vart 10de år i Häradsrätten tills lång tid efteråt.
Ty det vat 1837 han fick afhandling på stället, men sökte ej lagfart förän 1859. Men på inrådan af Kontrollör Herr Rundqvist i Wemdalen beslöt han att söka lagfart för allting. Men ett annat släckte tänckte annorlunda än de förra som anrättade stället; Dessa senare försöckte att förbjuda lagfarten för honom. Men genom ofvannämde Herr Rundqvist hjälp så gick det ej att förbjuda lagfarten. Ty det blef afvund när det gick framåt. Men till börja med så sade byamännen at Kjällberg snart måste flytta derifrån för det syntes omöjligt att för honom bo på fjället der ingen säd kunde växsa, ock dålig jord.
Kjällberg och hans hustru dog omkring 1880talet. De hade två söner Erik och Mattias. Men Erik dog ung, ock Mattias var 8ta år när de flyttade hit, och blef Kjälbärgs efterträdare.
En Klöfsjöbo vid namn Olof Mickelson var äfven betänckt på att bygga ett vilställe här, ock kjörde fram byggnadstimmer, men dog; detta skedde långt förrän Kjällberg begynte.
Matsäcksgrubban har sitt namn af at de som byggde landsvägen hade sina matsäckar der, ock äfven kansje det var en vilplatts för vägfarande. Det säges att der har funnits underjordiskt der; för Kjällberg berättar att de som byggde landsvägen hörde att det arbetades oupphörligt om nattetid där. Äfvenså engång när Härads höfdingen Lilljensköld for der, så kunde hästarne ej draga upp hans vang, utan gick baklänges; Men Kjällberg ock tre karlar till drog upp den. Äfven jag som skrifver detta jemte min broder hörde också en gång när vi skulle leta hästar, att det skramlade ock ljudde som en metalklang ner i själfva backen, ock vi stod der länge ock hörde derpå, så vi hörde det bestämt.
Prostgrafven har sitt namn af att en Prost skall hafva frusit ihjäl därstädis, medan man for gamla landsvägen öfver fjällen.
Wid prostgrafmyran på en liten back=kulle tänckte Kjällbärg bygga; ock gjorde sig till börja med en liten koija; Men första natten han der låg kunde han ej sofva; Då gick han hit till här det nu är byggd, ock gjorde sig en koja, ock kunde då sofva, ock blef sålunda det ställe som han tyckte sig vilja bygga.
Men mödosamt var det att taga sig fram till börja med. Hustrun måste ofta gå fram på Klöfsjöbyn ock baka åt folk. Hon brukade gå hemifrån om morgnarna ock kom dit i tid ock bakade fultut. Gubben var mycket borta ock gjorde korgar. Ock det gick framåt med guds hjälp: Frid öfver deras minne!
Min far måste vara hemma ensammen mycket ehuru helt ung. Min fader Mattias Jönsson, ock min moder Gölin JonsDotter var mycket arbetssam ock tog sig fram. Min moder var en ovanlig Kvinna! van med möda ock svält i ungdommen. Hennes like kommer kansje aldrig. Mattias Jönsson har tre söner: Jöns Jonas ock Magnus. Wår moder var 7 år så måste hon bort ock tjena ock slet mycket ondt ock svalt; hennes ålder blef 65 år.
Min fars moder blef sängliggande på gamla dagar, ock låg till sängs 7 a 8 år tills hon afsomnade utan vidare plågor. Hon hvar mycket tungsam att sköta emedan hon måste lyftas ur sängen hvar gång hon skulle göra sina behofver, men Källberg skötte henne mäst; men det hvar nog en tung börda åt honom detta! Min farfar (Källberg) hvar alldrig sängliggande annat än något litet ibland; men han önskade att få skiljas hädan på senare åren. Han sade ofta till mig på sitt trygga ock lungna sätt: att han trodde sig ej skulle lefva öfver den och den vintern. Han hvar mycket orädd af sig, efter gammeldags sätt. Han afsomnade utan plågor,
Min mor blef sjuklig i äldre år, derför att hon slet mycket ont, ock derför att hon hade dålig mage, så försvagades hon mer ock mer. I flera år åt hon intet annat än litet gröt ock mjölk, jemte litet smör ock bröd. Hon hade arbetat både natt ock dag medan hon kunde; men fick nu en lång vilotid sedan hon blef skral. Hon hvar ensam för det mästa i att sköta om alltsom hörde till hushållet, ock dito styra med så mycket folk som här for efter vägen. Hon sofv blott några timmar på natten i sin hälsas dagar. Hon låg alldrig till sängs ehuru hon hvar skral: ty hon hade en så stark villjekraft att hon höll sig uppe för mästa äfven på sistone. Hon afsomnade utan några vidare plågor, utan blott af svaghet. Hon hvar född 1829, ock 65 år när hon dog. Anmärkas bör att min moder aldrig kunde vila middag, som det brukades när det är slåtteranden, emedan hon ej hvar vant dermed.
Kjällbärgs fader hette Erik Morberg; ock var soldat; ock var med i tre fälttåg; men dog ej i krig. Kjällbärgs hustrus fader hette Måns Friberg, ock var äfven med i fälttåg äfven i Konung Gustaf den tredjes krig.
Min fader hade en lång process med grosshandlar NONäs boende i Östersund. Nämde grosshandlare afvärkade olofvligt mycken granskog från vår trackt; men far stämde honom ock blefv tilldömt ersättning; Näs gick till högre rätter men tappade i alla rätter. Mycket vred hvar han att han skulle tappa för en stackars torpare. Det torde hjälpte till att en tjensteman som hette Olof Hanson från Klöfsjö instrugerade honom att han skulle äfven afvärka af Fjällstugans område. Näs inbillade sig ha rätt att afvärka äfven här, emedan som han sade sig, ha köpt afvärkningsrätten på hela Klöfsjöområde. Nu stämde Näs far ock påstod att han hade tagit husbehofv af hans köpta tumtal; men tappade också i detta mål. Derjente stämde han Klöfsjöboan ock inbillade sig skulle taga ut ersättning af dem i stället för det han måste betala till far; men han förlorade processen äfven mot dem; så det blef dyrt åt honom detta kallas!
Far hade en som hette P:Bergner i Skucku som stod för processen åt sig. Bergner hvar en styf jurist, ock trovärdig; men något dyr. Näs tog af oss närmare 1500 granträ, ock blefv tilldömt 3 kronor för hvarje trä som hvar afvärkad till timmer ock det hvar bortåt 1000; de 500 hvoro dels skadade ock mindre träd som nedhögs genom vägens upphuggning. De skadade träden fick far intet för :ty det blef så dömt att en kompromiss skulle dömma hur mycket de skulle hvara värd ; men far brydde sig ej om att bråka dermed.
Sedan jag blef ägare till stället här, måste också processa en gång, för denskull, att vid det landtmäteri som öfvergick fjälltrakten här, som började 1894 trackten till Fjällstugan höll på att indragas i skiftet, genom Landtmätare J.Tirens fuskande ock snikenhet. Jag måste skrämma honom ifrån företaget, så att han måste utesluta det ock göra en förening att området skulle tagas undan.
Sedan blef landtmätare O:Svensson i Bergsbyn skiftesförrättare(en hygglig man). Han gorde inga konster för att få in fjällstugan i skiftet, utan gorde en förening vidare att det skulle undantagas, emedan det ansågs alldeles onödigt att intaga något som hvar afdelt förr. Nu begärde torparne i Klöfsjöby att få sina rättigheter utbrutna af fjälltrakten; ock landtmätaren hänsköt denna fråga till Egodelningsrätten; Ock egodelningsrätten fick också då se att fjällstugan hvar utesluten från skiftet, ock inbillade sig att detta hvar olagligt, ock dömde att fjällstugan skulle ingå i skiftet; detta dömdes utan att några parter hvare inkallat. Då besvärade vi oss Klöfsjöboerna ock jag, ock gick till kungs. Der blef det dömt att fjällstugan ej behöfvde ingå i skiftet, ifall det inte hindrade formlig skiftesläggning; derjemte fick också Egodelningsrätten litet påpekning för sin enfalldiga dom.
Kostnaderna för besväret fick jag ensam betala, ty Klöfsjöboerna drog sig ur att deltaga däri. Kostnaden gick till bortåt 50 kronor ock dito en par resor för mig till Skucku: Ty det hvar P:Bergner som skref besväret till Kungs. Jag hade nog kunnat uttaga af Klöfsjöboerna också deras andel i kostnaden, men jag lät det bero, för att slippa bråka. Det hvar alla ombuden för bolagen som höll med landtmätare J.Tirén när han sträfvade att intaga fjällstugan i skiftet; liksom de allenast skulle bestämma däri, ock inte jag!
Som linierna omkring fjällstugan blef genom sämjedelning utstakade, ehuru skedde af landtmätare ock godemän, ock ombuden för Klöfsjöboerna hvare mycket stridiga uti att villja få trakten så liten som möjligt, -Ock far hvar ej stridig af sig; Ty ombuden åberopade att stället hade blifvit skänkt; så hade jag kunnat försöka få gränserna ändrat nu vid laga skiftet som öfvergick fjällområdet: såsom att jag kunnat hållit på att linien i Matsäcksgrubban skulle flyttas bort i mitten af grubban; (ty det står ej i torpafhandlingen hvar punkten i grubban skall hvaru) äfvenså kunde jag hållit stränkt på att området skulle hvara en mil i omkrets, enligt afhandlingen; men jag fan att det ej hvar skäl att begynna med att bråka ånyo derom, ock kosta på ännu en gång, ock i synnerhet som Klofsjöboerna hade blifvit mycket förtretade:!! Bättre en hand full med ro än ett stort hus med trätor"!
Uppteknad af Magnus Mattson sonson till Jöns Kjällberg år 1899 den 21/3.
En del har även hänt efter 1899, och här följer några spridda anteckningar,
Jöns Kjellberg * 1797 † 1882
Kersin Månsdotter * 1792 † 1881
Mattias Jönsson * 1832 † 1912
Gölin Jonsdotter * 1828 † 1894
Min mormor och hennes farfar
Magnus Mattsson * 1864 (Magnus var
homeopat och många värdefulla böcker finns bevarade efter honom. Han dog 1918 i
hjärntumör. 1918 var ett sorgens år på Fjällgården, då dog även Magnus broder
och dennes hustru och en son i Spanska sjukan. Deras barn utplacerades på olika
ställen, ehuru de flesta av dem var små.)
Han gifte sig 1888 med
Märta Svensdotter fr. Klövsjö * 1863 † 1939.
( I
Klövsjö gifter sig herrarna, medan damerna blir gift)
De fick en dotter Juliana * 1888 † 1973
Hon "blev gift" 1911 med Jonas Sjöberg fr. Klövsjö * 1888 † 1962
Juliana fick 4 barn.
Märta *1912 † 2002, Karin *1915(min moder) †
1992 , John *1923 † 2009 och Mats *1928.
1941 blev Karin gift med Sven Zakrisson fr. Klövsjö *1911 † 1980.
Själv föddes jag 1942 (julafton) i kammaren på Fjällgården, vikt 1850 gram.
1972 gifte jag mig med Margareta Andersson fr. Matfors *1945
Vi fick 2 barn.
Marie *1972 och Sara *1976.
Barnbarnen Kajsa (Saras) och Frida (Maries) föddes under 2006. Saras son
Pontus föddes 2009.
2006 gifte sig Sara med Rickard Johansson från Piteå, här på
Fjällgården. Bröllop.
Under alla dessa år har Fjällgården varit ett vilställe för resande, först forbönder (1981 började forbönderna åter gästa oss, på sin väg från Klövsjö till Röros)., senare i början av 1900-talet fungerade det som pensionat och skjutsstation, när de första turisterna kom till trakten.
Forbondebesök
HISTORIK
1916 fick Fjällgården elektricitet, eftersom kraftledningen över Klövsjöfjället drogs strax ovanför Fjällgården. Ledningen till gården och transformatorn betalades av Fjällgården själv.
1921 köptes den första bilen, en T-Ford, här
på Fjällgården. Efter detta datum användes hästen endast i jordbruket och
skogsbruket. Anledningen till bilköpet var att min moder vid 6 års ålder måste
in på sjukhuset i Östersund pga. brusten blindtarm. Då insåg min morfar
nödvändigheten av bil, och när han for in och hämtade sin dotter, köpte han
bilen. 1921 tog också min morfar körkort..
När man skulle köra upp för "gamla" Lemyrbacken nedanför Torrvallen
måste man backa upp för att bilen skulle orka.
1923 installerades telefon på Fjällgården. Till att börja med var det en ringsignal om Fjällgården eller Vemdalsskalet hade samtal. Utanbergsvallarna hade två signaler. Telefonväxeln fanns i Röjan. Så när det ringde en signal var det bara att kontrollera om samtalet var till Fjällgården eller Vemdalsskalet. På 1950-talet blev det allt för mycket spring då Vemdalsskalet började bli en stor turistanläggning. Då infördes att vi på Fjällgården skulle ha tre ringsignaler. Automatiseringen skedde i mitten på 1960-talet.
1924 började SJ-bussarna gå över fjället, med alla de bekymmer som det innebar.
Denna bild tagen av journalisten Jaff från Vemdalen, 1962
1953 flyttade mina föräldrar upp på Fjällgården, och redan 1954 startade min moder ett våffelbruk här på gården. Otaliga äro de som njutit av hennes våfflor. Samtidigt med våffelbruket hade hon även kor och får fram till 1963, då ladugården brann ner. Fåren tog björnen redan i slutet av 50-talet, 50 meter ovanför gården. Att ånyo bygga upp ladugården (8 byggnader) var ej att tänka på. Till stor del skedde all slåtter med lie, och att investera i ett sådant jordbruk låg ej i tiden. Samma år som min fader dog brann gammelstugan ner. För att gårdsbilden inte skulle förstöras byggde jag en uthyrningsstuga (Museä) på samma plats. Framtiden skall bygga vidare på vad historien varit.
Min mor Karin serverar våfflor.
Ett talesätt här på Fjällgården är att man blir gammal som Karlsson, när man kommer upp i åren. Detta kommer sig av att vi hade en häst här på gården (ca 1930 - 1960), som blev 30 år, och detta är en hög ålder för en nordsvensk häst. För övrigt är det Karlsson, som stått som förebild till forbondshästen på portalen. Denna portal sattes upp till 150-års jubileet 1987.
Påskdagen 1991 var det friluftsgudstjänst här på Fjällgården för första gången. Det var pampigt när klockan kallade till gudstjänst här på gårdsplanen.
Hilding Zakrisson den 21/3 1987 Reviderat 1995, 1996, 1997. Jöns Kjellberg var min mormorsfarfarsfar
Början av dokumentet.